Första veckan med Chewie

Här kommer en sammanfattning av första veckan med Chewie.

Social life

Chewie är en lugn försiktig herre som tar det säkra före det osäkra. Han verkar lite rädd för "stads-miljö" med och speciellt en tunnel här i närheten. Då sänker han svansen och drar i kopplet. Han är även försiktig med nya människor, och var lite konfunderad över Emblas enorma energi när de träffades första gången. Då placerar han sig ett hörn och sitter där och tittar.

Men det har gått bättre och bättre, han har sprungit runt och lekt med Embla.. han har börjat vilja gå fram till människor och speciellt andra hundar när han är ute och går.

Han har nos-hälsat (om än kort och försiktigt) på släkt och familj.

Den läskiga tunneln som måste passeras under på vanliga gå-ut-rundan är inte lika skrämmande längre, om en vecka tänker han nog inte als på den.


Varför ligga på sin filt?

Mat

Chewies absolut första favorit blev IKEA-köttbullar (och vem gillar inte dem). Korv slinker ner också. Han verkar tåla det mesta. Hundgodis (och jag tror vi prövat 3-4 olika märken nu) fnyser han bara åt än så länge dock.. likadant med "denta-stix" (godis som ska ge bra andedräkt).. vilket förvisso är mest synd om mamma då Chewie gillar att hoppa upp i sängen och pussa mamma blött när hon vaknar.

För det mesta får han samma foder han är van vid sen uppväxten vilket smaskas ner i en normal takt.
Han har dessutom precis börjat gnaga på tugg-benet han fick redan vid sin ankomst.


Chewie gnager på benet... alfons undrar vad han går miste om.

Katterna

Chewie har varit försiktigt intresserad av katterna. Han har bara jagat dem en gång, men varit och försiktigt nosat massor av gånger. Katterna sprang i början men kan nu stå kvar (om än lite rädda) när Chewie kommer fram och nosar.

Alfons har dessutom fått sig en rejäl dos Chewie tunga.. både här och där :). Chewie försöker nosa i rumpan men alfons tycker det verkar lite konstigt. Alfons verkar vara Chewies favorit nu...och han kan gnälla lite ledsamt när alfons drar sig undan. Men hampus har fått lite en hel del kärlek också.

På det stora hela har det gått över förväntan, men vi väntar fortfarande på att de ska kura ihop sig tillsammans under sängen.

 

Skrivet för ungefär 15 år sen | 2 kommentarer | permalänk